Tidsfördriv
Det händer att iPoden krånglar och att jag tänker “Gud vad skönt, nu har jag något att göra.”
För jag handskas huvudsakligen med iPoden på tunnelbanan där det inte finns så himla mycket att göra förutom att observera mänskliga beteenden och lyssna på musik. Det blir lite tråkigt i längden, så när jag får chans att leka elektrodoktor tar jag tacksamt emot möjligheten.
– Tackar! tänker jag med mina fingrar medan jag fingrar på skärmen och försöker få det evigt kraschande programmet att starta. Vilka metoder finns att tillgå? Försök igen, försök igen, gå till viloläge, försök igen, försök igen, stäng av, sätt på, försök igen, försök igen. En rogivande aktivitet som, tack vare maskinens oövervinnlighet vad gäller musikspelandets fortgående, ackompanjerar en annars ganska beige hemresa.
Men när jag väl kommer hem vore det schysst om maskinen kunda funka. Här finns det så mycket annat som måste ordnas.
