Den nya tidens popupfönster
Jag minns när jag gick på mellanstadiet och Pia, en alldeles ovanlig NO-lärare berättade om porrsidor och popupfönster. För det var ju så att innan webbläsare kom på att begränsa sig själva kunde man programmera ett fönster att öppna ett nytt (oftast fem nya) fönster om det första fönstret stängdes, och så vidare. Hon menade att vi därför skulle undvika porrsurfning (just sådana sidor hade ju fullbordat denna konst) i skolan eftersom vi skulle bli ertappade av att ha
på skärmen.
Gud ske pris att det inte dröjde länge innan webbläsarna lät oss blockera popupfönster. Därmed hade den värsta sortens annonstyper gått i graven, tillsammans med skämten om “popupfönster som erbjöd sätt att stoppa popupfönster”. En värdig kompromiss, anser denna författare.
Popupfönstren har dock inte försvunnit helt. Trots att det idag anses skamligt att på något sätt ändra användarens fönsterupplevelse (typ ändra storleken på ett fönster eller öppna länkar i nya fönster) finns det onekligen tillfällen då ett nytt fönster kan tjäna en funktion på en hemsida. Det är därför inte praktiskt möjligt att stänga av sådana funktioner helt och hållet varför popupmakarna fortfarande kan skapa nya fönster i din webbläsare när du klickar på en länk eller pekar med musen på fel yta.
Men ur hatet gentemot popupfönstren har en puritansk inriktning uppstått när det gäller användarens webbläsarfönster. Behovet av att visa/dölja information finns kvar (och är kanske större än någonsin i och med hemsidans gång mot avancerade “webapps”) men som sagt ska ingen ha rätt att bestämma när du behöver ett nytt (riktigt) fönster eller vilken storlek du ska se en hemsida i. Därför har man ersatt “riktiga” fönster med pseudofönster: Rutor i hemsidan som kan flyttas runt, med knappar för att stänga dem.
Ett fullvärdigt exempel finns på jQuery UI:s demosidor men även alla små rutor som dyker upp när man klickar runt på Facebook kan kallas pseudofönster. Alla som använt Wordpress vet också hur det ser ut när man infogar bilder i ett inlägg.
Med denna nya tidens fönster är dock popupfönstret på återgång! Och det är med förfäran som dessa uppträder på allt fler seriösa hemsidor:
Dessa är besvärliga just eftersom de inte är regelmässiga fönster. Ctrl+W (Cmd+W på Mac) betyder oftast “stäng fönstret längst fram” och lever kvar hos mig som en reflex från den gamla tiden. Att Let’s Dance dock inte är ett “riktigt” fönster, utan endast ett som lever i TV4:s hemsidas fönster innebär att detta tar kål på hela Blondinbellas TV-dagbok.
För puritanerna är nästa steg uppenbart: Att låta Javascript ta över webbläsarens tangentbordskommandon. Jag väntar med spänning på en webbläsare gjord med AJAX.
