Min tjej

Jag tar emot targeted advertising med blandade känslor. Å ena sidan är jag inte helt bekväm med att bli kartlagd men å andra sidan har jag ju större användning av reklam gjord för mina intressen. Jag menar, jag letar ju efter saker jag är intresserad av. Och det verkar faktiskt inte som att den målriktade annonseringen är tillräckligt smart för att vara särskilt integritetskränkande ännu.

Min tjej, äntligen har jag hittat dig

Det är helt enkelt så att jag fortfarande inte känner mig särdeles träffad av annonserna som riktas mot mig. Facebook, som sägs vara företagens FRA, tror envist att jag bara är intresserad av mutta och en årsförbrukning av hamburgare. Detta till trots att jag haft “cos x = x ?” och “illustrator: like taking a wet crap in your hand” som status, Religous view satt till Pastafarian, är ett fan av Munspelsmannen och har Bruce Springsteen et al. som favoritartist.

Må så vara att det står Interested in: Women på min profil, men det är mest för att det enda alternativet är Men.

Hur annonsörer borde göra

Jag skulle ha hoppats på att i herrens år 2009 vore denna intelligenta annonsering så pass intelligent att den kunde se bortom mina allra mest biologiska drifter. Med tanke på all den data som finns tillgänglig och alla de pengar man kan tjäna är det konstigt att Facebook inte går igenom alla som är taggade i samma bilder jag finns på (min umgängeskrets) och undersöker dem för att hjälpa mig svara på frågan: Vad är det jag vill ha?

Det skulle förresten kunna vara en ganska cool grej att låta oss visualisera graferna av våra vänner. Man skulle kunna låta varje båges vikt bero på förhållandetypen (in a relationship with > it’s complicated) och beräkna de kortaste vägarna mellan två noder. Eller jämföra intressen mellan ens närmaste vänner och se vad som binder en samman (varför är x vän med y₁ och y₂ t.ex.?).

Det finns pengar att tjäna.