1 year ago.
commercials, tech, whining
Jag tar emot targeted advertising med blandade känslor. Å ena sidan är jag inte helt bekväm med att bli kartlagd men å andra sidan har jag ju större användning av reklam gjord för mina intressen. Jag menar, jag letar ju efter saker jag är intresserad av. Och det verkar faktiskt inte som att den målriktade annonseringen är tillräckligt smart för att vara särskilt integritetskränkande ännu.
Min tjej, äntligen har jag hittat dig
Det är helt enkelt så att jag fortfarande inte känner mig särdeles träffad av annonserna som riktas mot mig. Facebook, som sägs vara företagens FRA, tror envist att jag bara är intresserad av mutta och en årsförbrukning av hamburgare. Detta till trots att jag haft “cos x = x ?” och “illustrator: like taking a wet crap in your hand” som status, Religous view satt till Pastafarian, är ett fan av Munspelsmannen och har Bruce Springsteen et al. som favoritartist.
Må så vara att det står Interested in: Women på min profil, men det är mest för att det enda alternativet är Men.
Hur annonsörer borde göra
Jag skulle ha hoppats på att i herrens år 2009 vore denna intelligenta annonsering så pass intelligent att den kunde se bortom mina allra mest biologiska drifter. Med tanke på all den data som finns tillgänglig och alla de pengar man kan tjäna är det konstigt att Facebook inte går igenom alla som är taggade i samma bilder jag finns på (min umgängeskrets) och undersöker dem för att hjälpa mig svara på frågan: Vad är det jag vill ha?
Det skulle förresten kunna vara en ganska cool grej att låta oss visualisera graferna av våra vänner. Man skulle kunna låta varje båges vikt bero på förhållandetypen (in a relationship with > it’s complicated) och beräkna de kortaste vägarna mellan två noder. Eller jämföra intressen mellan ens närmaste vänner och se vad som binder en samman (varför är x vän med y1 och y2 t.ex.?).
Det finns pengar att tjäna.
1 comment
2 years ago.
commercials, german, radio
Jag har upptäckt Deutsche Welle. Vad är Deutsche Welle? Deutsche Welle är:
“Deutsche Welle or DW is Germany’s international broadcaster. It broadcasts news and information on shortwave, Internet and satellite radio in 29 languages (DW Radio). It has a satellite television service (DW-TV) that is available in four languages, and there is also an online news site. Deutsche Welle, which in English means ‘German Wave’, is similar to international broadcasters such as the BBC World Service, Radio Canada International, Voice of America, and Radio France Internationale.”
— Wikipedia.org
Deutsche Welle, DW, erbjuder en inbjudan till Tyskland. Det absolut bästa, och det jag uppskattar, är podcast-utbudet som finns på iTunes. Användbarast för mig är “Nachrichten” (Nyheter) vilket motsvarar Ekot.Varje timme lägger de upp det senaste!
För den som inte är så bra på att höra normal tyska, finns dock något riktigt vackert: Langsam gesprochene Nachrichten (Långsamt talade nyheter). Vackert! Mycket Vackert!
Men vänta, det finns mera!
Programmet “Stichwort” (Stödord) sänder ungefär var tredje dag och är en fyra minuter lång presentation av ett ord. På dessa fyra minuter berättar en man om alla böjningsformer, etymologier samt sammansatta ord utifrån ett grundord, till exempel Zelle eller Wohnung.
Men vänta, det finns mera!
Som en sista gräddklick på den delikata tyska tårtbiten erbjuds fem symfonier av Beethoven, Brahms med flera!
Deutschland, Deutschland! Jag är lyrisk! LYRISK!
1 comment
2 years ago.
commercials, school, whining
Jag vet inte vad som är pinsammast att erkänna, att jag använder bilddagboken eller att jag lockas i fördärvet av de riktade annonserna som Mikael Elias Teoretiska Gymnasium (går man på Kungsholmens Gymnasium / Stockholm Musikgymnasium, International Section lär man sig att inte göra sig lustig över andras långa namn) lägger upp på just bilddagboken.se.
I form utav “tankenötter” påkomna av skolans elevansikten utåt försöker de locka elever till att söka till denna förtjusande skola. En skola vars pedagogik utgår från lust och som har som mål att alla ska må bra (!). Bla, bla, bla.
Hursomhelst har jag väldigt svårt att stå emot de här annonserna som rullar. Mehmet, Pernilla, Simon eller någon av de andra vackra eleverna (vilka, för att fira skolans mångfald, identifieras som allt från elgitarrister till cheerleaders och medlemmar i elevrådet) erbjuder tankenötter som ser ut ungefär så här:
“En man är fyra gånger äldre än sin son. Om tjugo år är han dubbelt så gammal. Hur gamla är de nu?”
Vem kan stå emot frestelsen att slänga upp en fin ekvation och lösa det här? Inte jag i alla fall. Absurt nog svämmar jag över av stolthet när jag klarar en sådan nöt som är riktad till någon som går ut nian om ett halvår.
Släng dig i väggen, Pernilla, I beat you.
no comments
3 years ago.
commercials, tv, whining
Jag har börjat kolla lite mer än “vanligt” på teve de senaste dagarna och har märkt några förfärliga fakta: CDON.com har ungefär lika mycket reklamtid på Viasat-kanaler som Jamba! har på MTV och att Viasat-rösten är överallt.
Read the rest of this entry »
no comments
3 years ago.
commercials, whining
Jag förstår mycket väl att jag låter som den sortens mansgris som ryggar tillbaka när den bittra insikten att porrfittan inte alls stämmer överrens med verklighetens slår till men jag måste faktiskt säga att O.B.s nya reklamfilmer är väldigt äckliga.
Jag pratar om den där om Silk Comfort och att ha på (i) sig sköna saker när man inte har något på sig. Illustrationen av hur lätt det är att föra in den nya tampongen vore faktiskt osmaklig nog utan att lägga in ljudet Super Mario gör när han försvinner ner i ett grönt rör…
no comments
3 years ago.
commercials, whining
Den här reklamen för 118 100 stör mig en smula. Först och främst undrar jag vad för sorts människor som får “Sex ikväll?”-SMS från Okänt nummer. Och även om jag bara är jävligt opoppis för att jag inte får sådana undrar jag vem som är dum nog att försöka “utnyttja” situationen.
Och så har vi en länk från Danmark.
7 comments
4 years ago.
commercials, tv, whining
Citibanks pågående reklamkampanj är det sämsta som finns och det finns inget jag hatar mer än det företaget och dess förbannade reklambyrå.
Om du, kära läsare, på något sätt lyckats undgå de små snuttarna på teve där en kvinna stöter på en annons för Bangkok-resor och sedan skriver Citibank i smutsen ska du skatta dig lycklig, real lycklig.
Jag förstår ärligt talat inte hur samtalet mellan reklambyrå och kund såg ut i det här fallet. I can only imagine:
“Ok.. vi har brainstormat ett tag nu och har kommit på två idéer. Vårt första förslag börjar med en hobo-fight som slutar oavgjort. FADE-OUT! Sen ser vi hur en av sluskarna springer in på Citibank och får låna pengar så han kan köpa en träplanka med spik i. Sen går fighten igen och Citibank-luffaren vinner såklart! Sen kanske lite signaturmelodi i slutet eller så…”
“Jaha ok… och det andra förslaget?”
“Ja det är vi inte lika förtjusta i förstås men då har vi helt enkelt en kvinna som ser en annons för resor till Bangkok och då skriver hon Citibank i dammet på en fönsterruta sen säger en announcer Citibank med fett konstig betoning på Bank”
“INGENIOUS!”
Suck.
(Hobo-fighten är min idé! Om någon snor den ska ni få på fan)
no comments
4 years ago.
commercials, whining
På sistone har jag försökt fördriva tiden med att försöka programmera något stort och att försöka pixla något stort i Paint. Det har väl gått sådär på båda. Programmering är lätt egentligen förstås, men det är jobbigt att komma igång och att hålla intresset uppe.
Pixling är snarare lätt att komma igång med men jag tröttnar rätt fort när dimensionerna börjar krångla.
I alla fall, i min jakt på något fint att pixla letade jag efter SAABs reklamfilm på Internet. Den är ju bara så snygg och det är trevliga stadsmiljöer att försöka föreviga. Istället för att hitta det jag letar efter (notera presens, om ni har reklamfilmen, skicka den till mig) fann jag en blogg som tog upp SAAB. Ett utdrag ur inlägget:
“Men, har man verkligen tänkt klart på reklambyrån? Var finns det positiva med jetplansbuller och avgassträngar i stan? Och, är det bara jag som tänker på 9-11 när mamman med barnet kisar mot skyn för att se var ljudet kommer ifrån?”
— http://www.gazgaz.se/?p=62
Jajo, det är väl klart att man inte kan undgå att i skrocka lite för sig själv åt att de marknadsför sin bil som en jetplansbullrig avgassträngande maskin men det egentliga budskapet, som GazGaz också uppfattar, kan knappast undgå någon? Eller? Jaja, det känns lite fånigt att klaga på något fånigt att klaga på men såhär är det att ha nyhetstorka.
Det där om 9-11 kan jag knappast påstå att jag associerar till dock. Ä ena sidan är jag alldeles för upptagen med att beundra de mysiga färgerna i reklamen när jag tittar på den för att ens uppfatta vilken bil det handlar om (att jag är femton och inte precis är i läge att köpa en bil spelar förstås också in).
Eh ja. Jag känner mig lite torftig. Men glad!
no comments
4 years ago.
commercials, tv
Tvättmedlet Via har kört igång en ny kampanj med sloganen “smuts är bra”. Som ni ser på sidan (som om någon klickar på länken) följer sedan den något uppmanande texten “Smuts är en del av att leva livet till fullo.”
Det intressanta är förstås varför just tvättmedelsföretag är så fixerade vid att framhäva det positiva i att vara smutsig. Det är klart att det ligger en viss “Hjälp din tandläkare, ät godis”-mentalitet över det men allvarligt talat.
Vem minns inte Ariels slogan “Fläckar lär oss livet”. Att leva livet till fullo och att lära sig livet låter som två saker som inte är varandra alltför främmande. Eller? Jag menar, ska det verkligen vara lika svårt att marknadsföra tvättmedel som att använda en ny röst i Jysk*-reklamer?
Och allvarligt talat, är smuts verkligen bra? Är det inte lite som om ett kondomföretag** skulle marknadsföra sig med “Klamydia är bra, det lär oss livet”.
Kanske ännu mer intressant än detta faktum är det faktum att jag precis babblat om tvättmedelsreklamkampanjer i tre stycken. O’boy.
no comments
