1 year ago.
fat-people, politics, school
Blondinbella har skrivit några rader om (s)kolsystemet (sic). Hon är upprörd över att hon måste sitta fyra timmar varje fredag och måla (Estetisk Verksamhet A, 50 poäng), att hon ska “behöva ägna timmar åt att fundera över livsfrågor som ändå inte finns något svar på, där det inte finns något rätt eller fel.” (Filosofi A, 50 poäng) och att hon måste ha “idrott i gymnasiet” (Idrott och Hälsa A, 100 poäng). Blondinbella är “frustrerad och arg” över att “detta socialistiska samhälle” ska “stöpa[...] [alla] i exakt samma form” och tycker att “man borde få välja vilka kurser man ska läsa”.
Dylika kurser skulle vara onödiga för den som vill studera juridik, skriver Blondinbella. Funnes möjligheten att studera mer samhällskunskap istället för att slösa tid på målande och idrott skulle Blondinbella kunna fokusera på det hon tycker är roligt och viktigt (för att kunna bli en bra jurist).
Blondinbella betraktar gymnasieskolan som yrkesförberedande.
Skollagen (1985:1100), å andra sidan, slår fast att:
Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. [...]
Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.
Det är alltså ett helt annat perspektiv som, de jure, ligger till grund för den allmänna skolgången. Ett perspektiv som ingalunda mörkar att det handlar om att “stöpa” människor, utan tvärtom klart och tydligt beskriver skolan som en verksamhet att bygga ansvarstagande demokrater.
Detta är ingalunda en socialistisk värdering. En utbildning driven i det demokratiskt allmännas regi kan inte undvika att främja just demokratiska värderingar. En demokrati som inte tar ansvar för att dess medborgare respekterar den ‘gemensamma miljön’ eller är införstådda i systemet och människans egenvärde förvanskar sig själv genom att urholka det politiska mandat som erhålles från folket. Eftersom all offentlig makt i Sverige utgår från folket måste folket, som maktinnehavare, kunna ställa krav på sig självt.
Ingen fullvuxen medborgare ska vara oförmögen att ansvarsfullt deltaga i den svenska folkstyrelsen. Ingen ska kunna undvika att nyttja den fria åsiktsbildningen. En demokrati måste helt enkelt undvika att skapa idioter eftersom även idioter har rösträtt.
Det är därmed naturligt att en såpass grundläggande utbildning som gymnasieskolan tvingar eleverna att läsa vissa kurser. Alla måste läsa Svenska, Engelska, Matematik, Idrott och Hälsa, Samhällskunskap, Religionskunskap, Naturkunskap och Estetisk verksamhet för att kunna kalla sig gymnasiestudenter.
Trots ovanstående argumentation är det kanske inte alls uppenbart varför det allmänna avkräver oss kunskaper inom naturkunskap, estetisk verksamhet samt idrott och hälsa (de övrigas demokratiska värden tycks mig självevidenta).
Den som tror att estetisk verksamhet handlar om att sitta och måla i fyra timmar varje fredag har nog gått miste om kursens mål (vilket vi kan beskylla Blondinbellas lärare för). Kursen handlar om att “kunna uttrycka tankar eller idéer med något estetiskt uttrycksmedel” och “ha kunskap om olika konstnärliga uttryck och företeelser”. Målen tar avstamp i idén att konst är ett kommunikationsverktyg och att en förståelse för denna kommunikation gynnar eleven, som en individ kapabel att både förstå och skapa sådan kommunikation.
De påtvingade kunskaperna inom naturkunskap sträcker sig (minst) till en förståelse för den vetenskapliga metoden, miljöpåverkan samt vissa grundläggande vetenskapliga fakta (energi med mera).
Vilken makthavare kan vara utan några kunskaper om samspelet människa-miljö? Förståelse för vad som utgör (och inte utgör) vetenskap tjänar till att förhindra spridningen av villfarelser som kreationism och kan stoppa kvacksalvare från att bedra oss.
Vad gäller medicinskt kvacksalveri tjänar Idrott och hälsa ett liknande syfte som naturkunskap. Att medborgarna faktiskt har kunskaper och förmåga att leva sunda liv är elementärt i demokratier. Idrott och hälsa är i allt väsentligt en överlevnadskurs som ska garantera att det överhuvudtaget finns medborgare. Det är ofrånkomligt att vi är kroppar och att all världens kunskap och demokratiskt ansvar skulle rinna ut i sanden om våra kroppar inte funnes! Folkhälsan är också en garanti för det allmännas investering i sig själv, så att vi kan tro på att de pengar som satsas på utbildning ger avkastning upp till pensionsåldern. En sund kropp kommer kunna arbeta hårdare och längre än en som låtits förfalla.
Kärnämnena är alla relevanta för den demokratiska stöpningen. Visst faller många kurser på hur deras faktiska innehåll ser ut, lärarens kunskaper och diverse andra skäl men varken socialism eller likriktning (utöver den demokratiska) står till grund för sådana brister.
1 comment
2 years ago.
everyday, fat-people, metro, quote
1. Jag satt mittemot en sovande dam på tunnelbanan. Hennes sjunkande och resande (det måste finnas ett ord för denna rörelse) men ack! så bastanta kropp (rent sagt korpulenta) skapade en melodi i mitt huvud, “Björnen sover, björnen sover.”
2. På tunnelbanan satt jag mittemot en dam med en mobiltelefon. Hon kan inte ha varit mer än femtiofem. Det var arbetsdag. Citerat:
“Jo, jag är på väg hem nu. Massagen var jätteskön! Jätteskön! Och nu ska jag hem och dricka lite te. Jag har haft det jättetrevligt! Jättetrevligt! Det fanns så mycket mat, jag har nog gått upp minst 2 kilo! Vi satt uppe hela natten och spelade kort och åt och åt och åt. Alla var så trevliga, det är så roligt att vara pensionär!”
3. Jag har övat (ej under tunnelbanefärd) på mitt ordförråd. Betydelsen av “barkad” (= väderbiten) kan inte fastna. Programmet iFlash är mycket användbart. Tack till William. 161 ord på listan.
4. Har fått tag på Dark Side of the Moon, igen.
5. Angående Pliktverket, har blivit satt i Utbildningsreserven; de facto ingen värnplikt. Mitt brev var uppskattat.
6. “Pro primo måste jag be om ursäkt för att jag författar på ett sådant sätt jag gör. Jag vill inte ge sken av att mitt bombastiska språk är något annat än vad det är (mitt naturliga sätt att sätta formulera idéer i tal och skrift) och det vore hemskt om ni skulle tro att det funnes ens en infraljudsunderton av sarkasm eller hån i detta brev. Jag är i allra högsta grad högst allvarlig!”
7. “Men jag skulle inte stå ut! Det första jag gjorde när jag kommit hem, och blivit preliminär Radiolänkgruppchef in spe, var att ringa min mönstringsförrättare och förklara att “skogen är blöt och kall, mitt tekniska intresse är en last och jag skulle aldrig i livet klättra upp i en 60-meter hög mast.” Sympatiskt nog, om än med viss motvilja, kunde han flytta runt mig och placera mig i Livgardet som Stabsbiträde (detta vet ni säkert redan). [...]”
8. Jag måste migrera databaser. Det finns roligare saker att göra.
9. Linnea (min syster och tillika litteraturvetare på C-nivå) berättade att den hos män utbredda fobin för pilträd (eh) beror på kastrationsskräck (eh) och impotensångest (eh), i alla fall vad litteraturvetaren anbelangar.
1 comment
2 years ago.
city, english, fat-people, metro, whining
Walking the streets of Stockholm can sometimes be quite the ordeal, especially when you have to deal with other pedestrians. I have spent some time (actually quite a bit of time since I’m anything but an Illustrator-guru) preparing a few diagrams to illustrate common situations which may require one to snap out of the iPod-trance and actually pay attention.
First off, we have the very common scenario of people walking in the opposite direction, which may lead to a painful heads-on collision and 1) unwelcome physical contact with a fat person and/or 2) physical and mental pain due to unwelcome physical contact with said fat person. The issue of passing people on the street is quite possibly older than the street itself, so it’s about time we came up with a working solution.
A bad way to solve this:
Circles are people, arrows represent walking paths
Both persons are considerate enough to acknowledge the other person, and start going around him/her (fig. 1:1). Unfortunately, both have chosen the same path which leads to no solution.
Realizing their mutual mistake, both red and yellow try the “other” direction (fig 1:2), still leading to only further problems. This pattern will repeat itself (fig 1:3 and 1:2).
A much better way to pass around strangers can be seen in fig. 2:
Illustrations I-III are all successful ways to go around an “obstacle”.
In I-II, the yellow character does not acknowledge the red person, however, this is not a problem since the red person just goes around him like any stationary fat fuck.
III is perhaps the best one, as both characters acknowledge the other one and following some kind of communication — possibly non-verbal — they get by without any trouble. Success!
Next, we have the unfortunate scenario of riding on the Stockholm subway, standing. The green circle is me, two days ago. The blob on the seat is an inconsiderate girl.
As long as the velocity (v) does not change (c is constant, not denoting speed of light), few people get up since there is no station to exit at (if v>0). Even if someone does attempt to get off his seat, there won’t be any problems, since the acceleration of the train is virtually zero.
When subway trains in Stockholm approach a station, however, they do not decelerate smoothly. The trains slow down in series of “jumps” (on average three jumps per stop), causing a hefty and very noticeable deceleration.
Most people who ride the subway are familiar with this concept so they wait until the train has come to a complete stop at the station platform before they get up and approach the doors (and then they have a very safe and productive day).
People sitting down may turn towards the walkway, signaling fellow passengers that they wish to exit; The polite thing to do is pull your legs to the side, clearing a way. Passengers standing up will typically grab hold of a pole near them so that they don’t fly into anything or anyone.
It is sadly common, however, for some passengers to immediately stand up as v starts approaching zero. As the train begins jumping to a halt, they will bump into their fellow passengers causing much pain and discomfort (especially if they are fat).
Minding my own business, the girl in question stood up and started walking towards the doors (where I was standing) before the train had stopped. Just as she was in front of me, the train made its final, most powerful “jump” and her body flew into mine, her fists first.
“Oh, that’s okay”, I thought to myself, “Shit happens!”. I was getting ready to accept her apology and the words “Ingen fara” (No problem) were halfway up my throat when she exited with a simple “Oj” (Whoops!).
no comments
3 years ago.
fat-people, linguistics, whining
Jag såg på Outsiders med mamma idag, en liten snutt i alla fall. Det handlade om överviktiga som inte skämdes för sina kroppar utan som kunde bortse från det aparanta yttre och istället framhäva sina positiva inre sidor. Väldigt käckt!
Men det stundtala ordvalet retade mig. De överviktiga varken beskrevs (av berättaren) eller beskrev sig själva som överviktiga, de kallade sig konstant “stora”.
Frågan ställs därmed: Är övervikt synonymt med stor? Om vi beskriver stora och överviktiga människor med samma ord (för kroppsbyggnad), är de då samma sak?
Nej, en stor människa är ju faktiskt inte detsamma som en överviktig människa och det är faktiskt väldigt sällan jag skulle beskriva en överviktig person som stor. Nog är en överviktig människa oftast stor till volymen men stor som adjektiv på en person beskriver ju en stor kroppsbyggnad. Förenklat uttryckt: En stor person kan bli överviktig, inte stor OCH överviktig.
Det är relevant eftersom stor har en betydligt mer neutral klang än överviktig eller tjock. Hos ordet ’stor’ finns ingen underförstådd betydelse om livsstil eller motions- och matvanor och det är därför klart att någon man – med rätt – skulle beskriva som överviktig hellre vill se sig som stor än överviktig, just för att slippa den nedsättande undertonen.
Men har de moralisk rätt till det? Att överviktig och tjock inte är några positiva ord kan knappast beskyllas på ordvalet utan beror på en stereotypifiering av de människor man beskriver med dessa ord. Vi “vet” att tjockisar äter för mycket och rör sig för lite, vi “vet” att en överviktig inte kan hålla sig ifrån godiset och vi “vet” mycket väl att de flesta fetton har sig själva att skylla. De negativa attributen hör alltså först och främst till gruppen och har färgat av sig på beskrivningarna.
Detta betyder att när överviktiga försöker beskriva sig själva med ett nytt – neutralt – ord, kommer de fläcka ner det nya ordets betydelse och sålunda även den grupp vi redan beskriver med detta ord. När stor och överviktig verkligen betyder samma sak kommer man inte skilja mellan det lata fettot och den store karln.
Det låter trivialt (ett annat attribut som hör till stereotypfettot är just det triviala och slödumt komiska, typ Helan och Halvan) för att det handlar om tjockisar men principen är ju precis densamma som när nazister tar över flaggan och nationalsången eller när PETA kapar djurens rätt-striden och lyckas svartmåla alla vegetarianer.
1 comment
4 years ago.
adventure, fat-people, linnea, siri
När vi landade på Rimini flygplats efter en dittills händelselös resa var det första som slog mig: “Det är ju inte varmare än hemma!”. Med buss tog vi oss till hotellet och gjorde rummet till vårt.
Read the rest of this entry »
3 comments
4 years ago.
excuses, fat-people, movies, summer
Jag skäms lite över mig själv. Här har jag äntligen fixat en ny design efter mer än en månad med en massa fancy crap och har redan börjat slarva med uppdaterandet. Ursäkten stavas sommarlov.
Read the rest of this entry »
3 comments
4 years ago.
dreams, fat-people, morning, school
Ska sova strax men innan dess vill jag dela med mig av en extraordinär upplevelse från imorse. Det ska erkännas att min dygnsrytm är lite shaky nu när skolan börjat och att jag vaknade först fem i fem innan jag somnade om.
Under denna sömnperiod hann er författare drömma en dröm om dagen jag precis levt (ingen sanndröm dock). Jag minns inte vad som hände innan lunch (i drömmen) men jag skulle hursomhelst ta mig hem på rasten för att njuta av ett gigantiskt förråd snabbpizzor min mor införskaffat.
Precis när jag skulle lämna skolgården dyker klasskamrat Jenny upp och frågar mig vad man ska äta på lunchen. Stressad och övertygad om att hon vill åt mina Vesuvio hugger jag tillbaka med “Det får du väl bestämma själv? Jag vet inte vad du tycker om!” varpå hon häver ur sig: “Men du är ju en såndär Jörgen-nörd! Du ska veta sånt!”
Springer bort från Galna Jenny, i riktning mot mitt hem. Vägen dit går via en liten stig förbi Rundberget (även i verkligheten). På denna stig hade en gigantisk inkarnation av klasskamrat och iPodälskare Frida slagit sig ner, iförd en beigefärgad buddhistmunk-klädnad. Frida sade ingenting till mig men hon var verkligen kolossal (större än på riktigt) och täckte mer eller mindre vägen framåt.
Hungrig på pizza och lite sur efter Jennys påhopp muttrade er hjälte: “Jag orkar inte med dig nu, Frida!” och cirklade runt henne, kom hem och njöt en god lunch.
Den här episoden med Frida känns faktiskt som något en Jungiansk drömtolkare skulle kunna ha riktigt kul med men det har vi inte tid med nu. Godnatt!
4 comments
4 years ago.
fat-people, morning, whining
Kul morgon idag!
Jag vaknade väl runt 6.30, tog mig upp ur sängen 7.00 och var redo att dra hemifrån 7.35 ungefär. Tänkte att det inte skulle göra så mycket om jag kom lite försent till tekniken (8.15).
Hursomhelst upptäcker jag precis när jag ska gå att mitt busskort är borta! Stressletande på måndagmorgnar är inte min grej så jag snodde en remsa och kom så iväg. Inser på stationen att jag garanterat kommer bli försenad men whatever.
Vid Gamla Stan, där jag vanligtvis byter, åker jag istället vidare till Slussen. Sommartid i Sverige är ett jävla skämt. Jag får syn på en äcklig tjockis och glömmer att jag inte bytt linje. “Vad konstigt det ser ut på Mariatorget!” tänker jag när jag tunnelbanan lämnar Medborgarplatsen. Inser mitt misstag vid Skanstull och åker tillbaka. Hinner precis ombord Norsborg-tåget.
På skolan, tre minuter försenad, visar det sig att tekniken är inställd och att vi har sovmorgon till elva istället… Jippi!
no comments
4 years ago.
fat-people, german, school, william
“And the mighty arms of Atlas…”
Mina vänner! Idag har det inte hänt ett piss, read about it i Williams dagbok. Jag och Jakob hade en alldeles förtjusande redovisning om den nobla sporten Curling på engelskan och William totaldissade. Han är så elak, inte konstigt att man får komplex för sitt uttal.
Vi tre (jag, Jakob och William) redovisade också om Schweizergardet på tyskan. Jakob totaldissade och sa att det gick skitdåligt men alltså hellre medioker redovisning än att som resten av vår sent födda tyskagrupp inte göra något alls. Karin the bird var arg på dem alla.
Fick åka hem till Odenplan med Oscar. Han är lite svår att prata med så jag försökte inte. Kämpade med Lisas warrior på World of Warcraft och mitt gitarrspelande. Mitt mål är att kunna Rock and roll av Led Zeppelin. Det känns avlägset men ad astra per aspera liksom.
1 comment
4 years ago.
fat-people, quote, whining
“I am a swedish girl, nineteen years of age”
Jag vet hur ohippt det är att bara häva ur sig en massa gnäll om hur mycket man stör sig på det ena, det andra och det tredje men jag känner att jag bara måste. Nyss fick jag nämligen syn på en femtonårig flicka på Lunarstorm som ställde frågan “Var det någon annan som gjorde nationella provet idag (SVENSKA)?”. Mensch!
På Lunarstorm kan man också störa sig på andra saker. En 16-årig grabb hasplade ur sig “Varför anklagar alla Tyskland för att ha startat kriget? Det var faktiskt inte de som sköt utan tvingades in i kriget av sina allierade blablabla. Har alla blivit tyskfientliga efter Andra Världskriget”. Jag måste fråga mig själv hur han fått för sig att alla aktivt anklagar Tyskland för något de gjorde för nästan hundra år sedan? Finns det någon (förutom historiker) som faktiskt reflekterar över Första Världskriget utanför SO-lektionerna?
Jag är arg på Fabian också. Han dissade Lunarstorm högljutt idag. Det pinsamma är att han är den sortens kille som är med i 25+ team på Playahead och har hip-hop som bakgrundsmusik på sin profil. Glöh.
Sen har vi den här nya klippfunktionen som jag bara inte orkar med. Vi tar det imorgon.
(Håller på att bli sjuk (igen), blir lite stingslig då)
1 comment
older posts
