Om skolan
1 year ago. fat-people, politics, school
Blondinbella har skrivit några rader om (s)kolsystemet (sic). Hon är upprörd över att hon måste sitta fyra timmar varje fredag och måla (Estetisk Verksamhet A, 50 poäng), att hon ska “behöva ägna timmar åt att fundera över livsfrågor som ändå inte finns något svar på, där det inte finns något rätt eller fel.” (Filosofi A, 50 poäng) och att hon måste ha “idrott i gymnasiet” (Idrott och Hälsa A, 100 poäng). Blondinbella är “frustrerad och arg” över att “detta socialistiska samhälle” ska “stöpa[...] [alla] i exakt samma form” och tycker att “man borde få välja vilka kurser man ska läsa”.
Dylika kurser skulle vara onödiga för den som vill studera juridik, skriver Blondinbella. Funnes möjligheten att studera mer samhällskunskap istället för att slösa tid på målande och idrott skulle Blondinbella kunna fokusera på det hon tycker är roligt och viktigt (för att kunna bli en bra jurist).
Blondinbella betraktar gymnasieskolan som yrkesförberedande.
Skollagen (1985:1100), å andra sidan, slår fast att:
Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. [...]
Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.
Det är alltså ett helt annat perspektiv som, de jure, ligger till grund för den allmänna skolgången. Ett perspektiv som ingalunda mörkar att det handlar om att “stöpa” människor, utan tvärtom klart och tydligt beskriver skolan som en verksamhet att bygga ansvarstagande demokrater.
Detta är ingalunda en socialistisk värdering. En utbildning driven i det demokratiskt allmännas regi kan inte undvika att främja just demokratiska värderingar. En demokrati som inte tar ansvar för att dess medborgare respekterar den ‘gemensamma miljön’ eller är införstådda i systemet och människans egenvärde förvanskar sig själv genom att urholka det politiska mandat som erhålles från folket. Eftersom all offentlig makt i Sverige utgår från folket måste folket, som maktinnehavare, kunna ställa krav på sig självt.
Ingen fullvuxen medborgare ska vara oförmögen att ansvarsfullt deltaga i den svenska folkstyrelsen. Ingen ska kunna undvika att nyttja den fria åsiktsbildningen. En demokrati måste helt enkelt undvika att skapa idioter eftersom även idioter har rösträtt.
Det är därmed naturligt att en såpass grundläggande utbildning som gymnasieskolan tvingar eleverna att läsa vissa kurser. Alla måste läsa Svenska, Engelska, Matematik, Idrott och Hälsa, Samhällskunskap, Religionskunskap, Naturkunskap och Estetisk verksamhet för att kunna kalla sig gymnasiestudenter.
Trots ovanstående argumentation är det kanske inte alls uppenbart varför det allmänna avkräver oss kunskaper inom naturkunskap, estetisk verksamhet samt idrott och hälsa (de övrigas demokratiska värden tycks mig självevidenta).
Den som tror att estetisk verksamhet handlar om att sitta och måla i fyra timmar varje fredag har nog gått miste om kursens mål (vilket vi kan beskylla Blondinbellas lärare för). Kursen handlar om att “kunna uttrycka tankar eller idéer med något estetiskt uttrycksmedel” och “ha kunskap om olika konstnärliga uttryck och företeelser”. Målen tar avstamp i idén att konst är ett kommunikationsverktyg och att en förståelse för denna kommunikation gynnar eleven, som en individ kapabel att både förstå och skapa sådan kommunikation.
De påtvingade kunskaperna inom naturkunskap sträcker sig (minst) till en förståelse för den vetenskapliga metoden, miljöpåverkan samt vissa grundläggande vetenskapliga fakta (energi med mera).
Vilken makthavare kan vara utan några kunskaper om samspelet människa-miljö? Förståelse för vad som utgör (och inte utgör) vetenskap tjänar till att förhindra spridningen av villfarelser som kreationism och kan stoppa kvacksalvare från att bedra oss.
Vad gäller medicinskt kvacksalveri tjänar Idrott och hälsa ett liknande syfte som naturkunskap. Att medborgarna faktiskt har kunskaper och förmåga att leva sunda liv är elementärt i demokratier. Idrott och hälsa är i allt väsentligt en överlevnadskurs som ska garantera att det överhuvudtaget finns medborgare. Det är ofrånkomligt att vi är kroppar och att all världens kunskap och demokratiskt ansvar skulle rinna ut i sanden om våra kroppar inte funnes! Folkhälsan är också en garanti för det allmännas investering i sig själv, så att vi kan tro på att de pengar som satsas på utbildning ger avkastning upp till pensionsåldern. En sund kropp kommer kunna arbeta hårdare och längre än en som låtits förfalla.
Kärnämnena är alla relevanta för den demokratiska stöpningen. Visst faller många kurser på hur deras faktiska innehåll ser ut, lärarens kunskaper och diverse andra skäl men varken socialism eller likriktning (utöver den demokratiska) står till grund för sådana brister.
