Sensationellt
DN kör med seriös rubriksättning.
Baambiiii
1 year ago. bilddagboken, quote, screenshots
Användaren baambiiii tycker till om bilddagbokens jultema:
Innuendo
2 years ago. quote
Metro tipsar idag om hur man festar “med gott samvete”. Bland tipsen nämns att man kan använda levande ljus (en hit på dansgolvet) istället för vanliga lampor och en gitarr istället för stereoanläggning. Men även: “Krydda din snaps med bäverns miljövänliga sekret.”
Fragmente meines Alltages
2 years ago. everyday, fat-people, metro, quote
1. Jag satt mittemot en sovande dam på tunnelbanan. Hennes sjunkande och resande (det måste finnas ett ord för denna rörelse) men ack! så bastanta kropp (rent sagt korpulenta) skapade en melodi i mitt huvud, “Björnen sover, björnen sover.”
2. På tunnelbanan satt jag mittemot en dam med en mobiltelefon. Hon kan inte ha varit mer än femtiofem. Det var arbetsdag. Citerat:
“Jo, jag är på väg hem nu. Massagen var jätteskön! Jätteskön! Och nu ska jag hem och dricka lite te. Jag har haft det jättetrevligt! Jättetrevligt! Det fanns så mycket mat, jag har nog gått upp minst 2 kilo! Vi satt uppe hela natten och spelade kort och åt och åt och åt. Alla var så trevliga, det är så roligt att vara pensionär!”
3. Jag har övat (ej under tunnelbanefärd) på mitt ordförråd. Betydelsen av “barkad” (= väderbiten) kan inte fastna. Programmet iFlash är mycket användbart. Tack till William. 161 ord på listan.
4. Har fått tag på Dark Side of the Moon, igen.
5. Angående Pliktverket, har blivit satt i Utbildningsreserven; de facto ingen värnplikt. Mitt brev var uppskattat.
6. “Pro primo måste jag be om ursäkt för att jag författar på ett sådant sätt jag gör. Jag vill inte ge sken av att mitt bombastiska språk är något annat än vad det är (mitt naturliga sätt att sätta formulera idéer i tal och skrift) och det vore hemskt om ni skulle tro att det funnes ens en infraljudsunderton av sarkasm eller hån i detta brev. Jag är i allra högsta grad högst allvarlig!”
7. “Men jag skulle inte stå ut! Det första jag gjorde när jag kommit hem, och blivit preliminär Radiolänkgruppchef in spe, var att ringa min mönstringsförrättare och förklara att “skogen är blöt och kall, mitt tekniska intresse är en last och jag skulle aldrig i livet klättra upp i en 60-meter hög mast.” Sympatiskt nog, om än med viss motvilja, kunde han flytta runt mig och placera mig i Livgardet som Stabsbiträde (detta vet ni säkert redan). [...]”
8. Jag måste migrera databaser. Det finns roligare saker att göra.
9. Linnea (min syster och tillika litteraturvetare på C-nivå) berättade att den hos män utbredda fobin för pilträd (eh) beror på kastrationsskräck (eh) och impotensångest (eh), i alla fall vad litteraturvetaren anbelangar.
Amerikanskt perspektiv
2 years ago. literature, quote
När man har en bok i historia som inte är skriven i Europa märker man en viss perspektivsskillnad:
“The French undoubtedly were inspired by the American example.”
“Written largely by Thomas Jefferson, the Declaration of Independence was carefully composed and elegantly written. It took pains to explain American actions to the outside world. [...] The document vividly invited other oppressed peoples to follow the American lead. When governments become despotic, people must respond: ‘It is their right, it is their duty, to throw off such a government.’”
“The Declaration of the Rights of Man lacked the organization and the brilliant force of its American counterpart, but its purpose was clear: to remind France’s citizens of the ‘natural, unalienable and sacred rights of man.’ [...] In this document, there was no direct attack on the king, nor was there a direct call for other peoples to follow the French in overturning an unjust government.”
“Thus, to some extent the Declaration of Rights of Man was overwhelmed by events, whereas the Declaration of Independence led Americans to victory and freedom.”
Victory and freedom – kom ihåg det.
Yellow umbrella
Following the “Naughty Corner”-incident, our Social Science lesson continued. Mr. Swahn had made us promise to make him promise to open this class with a discussion about the Stureplan-profiles conviction (not everything sounds better in English after all).
Now, with the way the talk has been going around this blog lately, you’d perhaps think that I would write about how retarded Mr. Swahn’s views on rape and women are. But no! If there’s one thing you should respect him for, it’s probably this. Of course, this is not because Mr. Swahn is that particularly smart (whether he is or is not I leave for someone else to decide) but because it’s a really simple issue. Credit where credit is due.
Naturally, however — since it’s Mr. Swahn — the case cannot be defended with normal rhetoric. Indeed, it should be completely irrelevant what the state of the victim is, how she is dressed, how drunk she is et cetera; this is as obvious to me as it is to Mr. Swahn (and should be to everyone). What is not obvious, is how non-obvious Mr. Swahn finds it to be in the eyes of others. His case cannot be closed until the absurdity of blaming the victim has been illustrated with an equally absurd example.
A quote, for justice’ sake:
“Imagine Sirak, walking in Humlegården, naked. He is holding a yellow umbrella and is hunching over. Wasted out of his mind, completely defenseless. [Mr. Swahn hunches over, pretending to drunkenly carry a yellow umbrella in Humlegården. Naked] Then suddenly four body builders come and have their way with Sirak. What kind of defense lawyer would listen to ‘It was his own fault that he was walking around naked!’”
Well, you’ve proved your point and supplied us with some comedy gold once more, Mr. Swahn, touché! But the class was not over.
Mob rule
2 years ago. conversation, quote, school
Oh, Mr. Swahn, how you constantly and continuously manage to be so misunderstood by our poor class. How your every action seems to create a new rift in our class spirit and indeed cracking the canyon that is the student-teacher relationship in Social Science.
How you do this is beyond me and I can do naught but try tell the story, as I experience it.
Arriving a few minutes late has never been a big deal for any of my teachers, ever. Unlike Enskilda Gymnasiet, where the doors are locked whenever class starts, Kungsholmens Gymnasium’s teachers shrug off late arrivals with a typical “Don’t disturb the class as you come in”.
This morning, however, Mr. Swahn established a whiteboard “Naughty Corner” and wrote up the name of every student arriving late (except for Anna who managed to sneak in before the dust of protest had settled. I was on time, by the by).
As soon as the Swahn introduced this idea, the clear divide in our class became clear. Seen black and white enough, we have three sides: Those who don’t like Mr. Swahn, those who try to just put up with him and don’t really want to bother and those who, in the face of anti-Swahn, defend his every move.
Few appreciated the comedy in Mr. Swahn’s apparently humorous solution to the “Late arrival problem”. “Unmodern and bullying!” the Nay-sayers screamed as naughty students got listed in the corner by the almighty whiteboard pen (holder). The Yay-sayers, however, would not submit and desperately defended the teacher’s so-called joke. “It’s a fun thing! A joke!” they proclaimed before interrupting themselves with a “HAHA! Put him in the corner! PUT HIM IN THE CORNER!”
As the class degraded into an angry mob, Mr. Swahn started to find the situation increasingly amusing (and I must side with him here, it is quite amusing to see a class go haywire over a “Naughty Corner”). The Nay-Sayers brought forward the following argument as to why this was bullying: “It isn’t your fault that you’re late! Sometimes you run and run but the bus runs away from you anyway! Bus drivers… are mean”
Mr. Swahn, laughing, defended himself:
“If I tell someone they suck on a test, is that bullying?”
“YES!”
“Well, maybe not ’suck’ but giving it a poor grade.”
“That’s not the same thing. It’s your own fault if you don’t study properly but if you’re late it isn’t necessarily your own fault.”
“What if there’s a death in the family? Surely it isn’t always the fault of the student?”
The arguing parties were of course interrupted several times by the yay-sayers calling for the inclusion of more people in the Naughty Corner.
“Don’t forget her! Add her to the corner! Hey, Mr. Swahn! Come on, add her!”
But this was only the first third of our class with Swahn, the justifier/comedian.
To be continued.
Dårhuset
2 years ago. creepy, quote, school, william
Psykologi A sägs vara en kurs som inte alls lever upp till hajpen. De flesta som tar PsyA berättar att det mest handlar om att lära sig namnen på Freud och hans kumpaner, samt deras teorier men så är det inte alls om man går i ES2B på Kungsholmens Gymnasium och har Ms. Jorgensen i ämnet.
Fredagar avslutas med 80 minuters undervisning i det ovannämnda ämnet med ovannämnda lärare (och ovannämnda klass, men det kunde ni kanske gissat er till). Innan lektionen stampat av ordentligt tar Ms. Jorgensen en whiteboard-penna och skriver upp:
- Silkepil
- Linement
- Hot peppers
Diskussionen går runt ämnet “Pain gates”, smärttrösklar samt “sensation” i allmänhet och ur dold ficka tages en epileringsapparat fram.
“It uses small brushes that rub your skin to take the pain away as it nips the hairs out of your body” förklarar lärarinnan som för övrigt flyttade till Sverige (från USA) eftersom hennes bror var NATO-motståndare och hade gått i exil. “Would anyone like to try it?” undras och en frivillig ställer upp (ej undertecknad!)
“Dårhuset!” viskar William i denna författares öra när hårborttagerskan aktiverar sin apparat och den ger ifrån sig ett fräsande, hotfullt ljud. Fzzzzzzzzzrrrrrrrt roterar bladen. “They can make machines that are quiet. But they don’t do it, so that you know that the machine is doing something” “Dårhuset!!”
Frivillig rakas på båda armar, en gång med det smärtborttagande skyddet och en gång utan men stålkvinnan märker ingen skillnad. “I can feel something’s going” säger hon, “but I’ve had much worse.”
Men att 80 minuter räcker till så mycket mer bevisas när ett rödfärgat, kinesiskt liniment presenteras stolt. “Even though it smells nice” försäkrar Ms. Jorgensen och sprider lukten av stark, men lite tvekande, eucalyptus i rummet, “don’t put it in your mouths! Or your eyes!”
(En ironisk kommentar om att gymnasietvåor kanske inte är så benägna att stoppa främmande vätskor i munnen faller här platt)
Den röda, orientaliskt doftande vätskan gnids in på våra handleder med egen kraft och yttre uppmaning medan nästa mirakel presenteras med entusiasm. “Hot peppers!” är plåster med helande verkan eftersom de gör något obeskrivligt med huden. Att pröva lite är en bra idé hälsar ovannämnda yttre uppmaning.
En inflykt i alternativmedicin senare tas parapsykologi upp som seriöst ämne. ESP, extrasensory perception, omnämns och som exempel tas ett par tvillingar som vuxit upp åtskilda men som trots detta båda döpts till Jim, tagit en Linda till fru och i sin trädgård byggt någon rund konstruktion. En bok med science fiction-omslag ställer upp en ledande hypotes: Är de två tvillingarna anslutna till varandra på något sätt vi inte känner till?
Kan det verkligen bara vara ett sammanträffande? Kan det verkligen vara så att två tvillingar som levt åtskilda av en slump fått det otroligt unika förnamnet Jim? Kan det vara så konstigt att båda är heterosexuella och att båda verkligen, verkligen gifter sig med en så exotisk kvinna som LINDA? Kan vi verkligen leva i en sådan ödestyngd värld att av bara hundratjugofem miljoner människor har två av dessa tre saker gemensamt?
Huruvida tvillingarna i fråga hade något överhuvudtaget gemensamt förutom dessa tre saker kommer aldrig på tal.
“I have a friend who believs in UFOs” överraskar Ms. Jorgensen men ingen blir förvånad och kontras med ett antal “Dårhuset!”. Diskussionen glider bort från det övernaturliga och in på mer jordnära saker som luktsinnet. Det konstateras att luktsinnet är användbart för annars kanske man råkar äta råttgift.
Psykologi är så mycket mer än Freud.
Mr. S
Upon discovering two extra chairs in the classroom, our comedian of a teacher puts up an improvised play to the great joy and excitement of everyone present.
“How did these chairs get here?!” he wonders aloud to nonexistent auditory organs. Someone who looks just like him answers the question: “Aha! They planted them here!” He raises his right index finger demonstratively, continuing: “First they get us used to having two extra chairs, then they insert two extra students saying: ‘There’s space for these people, right?’ But no!”
The playwright/creative artist/teacher/stand-up comedian chuckles. Someone comments: “This should go on your blog.”
Kunskapskanalen
Skåningen som introducerar varje avsnitt av Vetenskapsmagasinet levererar på skånska:
“Men innan Bengt Lidnér blev kreativ författare, tyckte rätt många att han vara ganska … dum i huvudet”
